Samverkan mellan entreprenör och förvaltare under garantitiden – så funkar det i verkligheten

När nyckeln lämnas över börjar det riktiga jobbet

Slutbesiktningen är klar. Champagnen har korkats upp. Alla är nöjda. Men sen då? Det är nu det verkliga testet av ett bygg-projekt börjar – garantitiden. Och det är här, i det där lite diffusa mellanrummet mellan färdigt bygge och garantibesiktning, som relationen mellan entreprenör och förvaltare antingen blomstrar eller krackelerar.

Jag har sett det otaliga gånger. En förvaltare som upptäcker en fuktfläck i taket tre månader efter inflyttning. En entreprenör som inte svarar i telefon. Frustration som byggs upp – ordvitsen fullt avsiktlig – tills kommunikationen helt stannar av. Det behöver inte vara så.

Garantitiden är ingen parkeringsplats

Många behandlar garantitiden som ett vakuum. Bygget är klart, förvaltaren tar över, och entreprenören åker vidare till nästa projekt. Men garantitiden inom bygg är faktiskt en aktiv fas. Två år för utförandeentreprenader, fem år för vissa delar. Det är inte kort tid. Och under den perioden dyker det upp saker. Alltid.

Sprickor i fogarna. Dörrar som sväller. Ventilationssystem som inte levererar rätt flöden när det blir riktigt kallt ute i februari. Det är normalt. Men det kräver att någon faktiskt hanterar det. Och det kräver att båda parter vet vem som gör vad.

Tydliga roller och en levande kontaktlista

Det låter banalt. Men vet du vad som är den vanligaste orsaken till att garantiärenden drar ut på tiden? Att förvaltaren inte vet vem hos entreprenören som ska kontaktas. Projektledaren har gått vidare. Platschefen jobbar i en annan stad. Och det generella mejlet till företaget hamnar i ett svart hål.

Lösningen? Bestäm redan vid slutbesiktningen vem som äger relationen under garantitiden. Från båda håll. En namngiven person hos entreprenören. En namngiven person i förvaltningsorganisationen. Byt telefonnummer. Boka in ett uppföljningsmöte efter sex månader – inte bara garantibesiktningen efter två år.

Faktum är att de bygg-projekt jag sett fungera bäst har kvartalsvisa avstämningar under hela garantitiden. Inte formella möten med tjugo personer i ett konferensrum, utan en kopp kaffe och en genomgång av felanmälningar. Enkelt. Effektivt.

Dokumentation är inte sexigt men avgörande

Ingen älskar att dokumentera. Men den förvaltare som fotograferar en skada, noterar datum och beskriver problemet ordentligt i felanmälan – den förvaltaren får sina garantiärenden lösta snabbare. Varje gång.

Och för entreprenörens del: svara. Bekräfta att ärendet är mottaget. Ge en tidsplan. Även om tidsplanen är "vi kan titta på det om tre veckor" så är det hundra gånger bättre än tystnad. Tystnad dödar samarbeten inom bygg snabbare än någon fuktskada.

Det handlar om kultur, inte kontrakt

Visst, ABT 06 och AB 04 reglerar garantitiden juridiskt. Men de bästa samarbetena jag sett har inte handlat om att vifta med kontraktet. De har handlat om att båda parter faktiskt vill att byggnaden ska fungera. Att entreprenören ser garantitiden som en möjlighet att visa kvalitet, inte som en kostnad att minimera.

Men vet du vad? Det kräver att förvaltaren också är rimlig. Att inte varje repa i en dörrkarm blir ett garantiärende. Att man skiljer på normalt slitage och faktiska fel. Den balansen – den ömsesidiga respekten – är det som gör att garantitiden blir en bro istället för en mur.

Och det bästa av allt: de entreprenörer som sköter garantitiden väl får fler jobb. Ryktets makt inom bygg-branschen är fortfarande enorm.

För mer information, besök: linusbygg.se

19 nov. 2026